.png)
Jag sitter här i mitt arbetsrum, med fönster som sträcker sig från golv till tak och blickar ut över dalen, husen och havet. Det är som en tavla där falkarna och svalorna som flyger kors och tvärs och gör tavlan levande. Ibland kommer jag på mig själv i mitt skapande av olika projekt som jag jobbar på att jag bara sitter och stirrar rakt ut. Har tydligen en tendens att göra det när jag tänker, men jag har bytt ut den mossgröna väggen i sovrummet hemma i ett snöigt sickla till det här. Tänk att jag gjorde det, slår mig tanken nu. Att jag vågade kasta mig ut i februari förra året, trots att jag älskade den där lummiga färgen i sovrummet och att detta blev till min verklighet. På riktigt.
Fick ett samtal av en gammal vän idag som jag inte pratat med på länge som sa tidigt i samtalet att jag lyser och att jag verkade ha det så otroligt bra. Wow, vilken otrolig komplimang. Det är dock något som händer i mig när jag får så fina ord, som att hjärnan letar efter motsatsen som när jag var rätt nere förra veckan och inte hade så mycket energi och knappt gjorde så mycket alls, men jag kom snabbt på mig själv att jag ska tacka och ta emot. Jag har det verkligen fantastiskt här och även då livet går upp och ner så älskar jag min tillvaro. Så tacksam för min frihet som jag skapat mig och att det, tillsammans med utveckling är mina viktigaste värderingar just nu. Just nu. Juste, allt är precis som det ska just nu och detta är viktigt. Jag får må bra och också säga det högt. Det var något jag lovade mig själv när jag åkte till Spanien och bytte ut de fyra väggarna på 10 m2, till ett hus med havsutsikt. Nu är det du som gäller Jonna. Vad behöver du för att må så bra som du bara kan just nu? Mitt löfte har jag hållit mestadels och att få höra att det lyser igenom är den finaste komplimang jag kan få då jag jobbat extremt hårt för att komma hit. Nu ska jag vara i det, med ett stort leende i hela kroppen och fortsätta stirra ut över dalen och havet.
Varför jagar svalorna falken egentligen, den som är så vacker.
