top of page

Vill jag ha barn? Min resa om upptäckt av graviditet i 9e veckan.


För några månader sen så började jag må väldigt dåligt i min fysiska kropp. Kände inte igen mig själv och hade ingen kontroll över min kropp på samma sätt som jag var van vid. Kroppen styrde över mig och jag hade knappt något att säga till om.


Veckorna gick och trots detta tillstånd åkte jag iväg på ett inplanerat retreat här i Spanien som mest bestod av att sova, vila och oroa mig för vad jag hade för bakterie eller parasit i kroppen som bröt ner mig inifrån. Jag kunde njuta lite emellan varven, men oron blev större och större. Något var FEL. RIKTIGT fel.


Jag pratade med en vän som är otroligt duktig inom kvinnokroppen och berättade om mina symptom och hon skrattade och var helt tyst med ett konstigt flin på läpparna. Sen frågade hon mig vad jag trodde att mina symptom berodde på, som EXTREMT illamående, vätskebindning, viktuppgång, ömma bröst och brutal, extrem trötthet. Jag förklarade för henne att jag gått igenom ALLT. Gjort reningar i kroppen, torrborstat lymfsystemet som en galning, cleansat med juicer och diverse drycker, boostat med kosttillskott och att jag snart måste söka upp någon holistisk läkare här i Spanien.


Hon höll med, men bad mig först fundera på om jag var gravid. Jag minns hur jag tänkte "GRAVID?!" och brast ut i ett nervöst skratt "NEJHAHAH". Absolut INTE. Vi kom fram till att hon skulle kolla vidare med andra kollegor och jag göra ett graviditetstest för att utesluta detta.


Hennes ord ekade i huvudet när jag satt i bilen påväg hem och jag förde en dialog med mig själv att det är helt onödigt att göra ett test, men något i mig stannade ändå till vid ett apotek.


Jag gjorde testet i min ensamhet som visade ”EMBARAZADA”. Helt plötsligt kunde jag inte ett ord spanska och fattade inte instruktionerna alls. Det kan inte vara möjligt...HUR?! Jag minns hur jag slog på duschen och satt utanför på badrumsmattan som var iskall. Jag tror chockade tårar rann längs mina kinder.


Efter att ha samlat mig i något som kändes som en evighet, ropade jag på Chant. Med skakningar i hela kroppen och tårar rinnandes sträckte jag fram testet till honom. Han kramade mig hårt, klappade på mitt hår som hade krullat upp sig av fukten i badrummet och lät våra kroppar slutas samman under några minuter i tystnad. Därefter kom orden från honom som var sådär perfekta som i en film. Fast hela händelsen var långt ifrån en lycklig filmscene.


Hela min och vår värld kastades upp och ner. Gravid?! Är det ens möjligt. Jaa, biologiskt sätt rätt logiskt, men jag?! Jag som knappt hade pratat om barn, mer än att jag önskade att vi skulle bli fler i vår vackra familj i framtiden. Tanken på framtiden slog mig och våra planer…Jag fick där och då min förklaring till varför jag hade mått så fruktansvärt dåligt i två månader och jag var då i nionde veckan…


Bara hela tanken på barn gjorde mig livrädd och även vart jag befann mig i livet. Mitt i karriären där utbildningar är en stor del, har ett team, en fantastisk assistent, köpt en lätt motorcykel samma dag, mitt i lägenhetsbygge utomlands, resedrömmar och trivs bättre än någonsin i livet.


Allt detta kommer försvinna....

Vi lät dagarna gå och det hela föll sig väldigt naturligt i vår dialog och underbara relation där vi aldrig haft det bättre. Ett barn skulle förändra ALLT, det var vi helt överens om..


Ett barn skulle förändra ALLT…till det bättre.


Vi landade i att vi var precis i rätt tillfälle i livet för en liten bebis. Om nu rätt tillfälle fanns. Vi hade det bättre än någonsin och har skapat vårt drömliv. Själva och tillsammans. Dessa insikter fick landa i oss själva, men även tillsammans. Vi hade alltid velat ha barn tillsammans, men inte planerat för det närmsta tiden och kom fram till att det inte behöver bli så stor skillnad. Egentligen.


Idag, 16 veckor senare är jag i 25e veckan och väntar en liten kille som kommer i juli. Ett litet mirakel. Jag är mer än tacksam för vad ord kan beskriva och att VI tagit oss igenom varje vecka till idag. Allt vi lyckats åstadkomma, känna och vara trots fruktansvärt illamående och trötthet i 18 långa veckor.


Jag är så nyfiken på dig och du har all vår kärlek. Tack.





Comments


bottom of page